Arbetsmiljölagen

Arbetsmiljölagen, som förkortas AML, är en lag som antogs av Sveriges riksdag år 1977. Lagen är till för att förebygga olycksfall och ohälsa i arbetet, och dessutom för att i övrigt uppnå en god och trivsam arbetsmiljö för arbetare.

Historia och syfte

Lagets huvudsyfte var ursprungligen att försöka förbättra den fysiska arbetsmiljön och hade ingenting med arbetarnas psykiska hälsa och välmående att göra – en så kallad psykosocial arbetsmiljö – men detta ändrades 1977. Idag så spelar alltså människors hälsa också en roll i vad som påverkar dem på jobbet. Exempel på saker som kan ha en effekt är ljud, luft, kemikalier, arbetsmängd, maskiner, arbetsinnehåll, stress, arbetsorganisation, och möjlighet till återhämtning. De sociala behoven ingår också i arbetsmiljön. Arbetet ska exempelvis ge tillfälle till utveckling, gemenskap med ens arbetskamrater, samt ge ny kunskap.

Den som har det huvudsakliga ansvaret för arbetsmiljön är givetvis arbetsgivaren. Enligt arbetsmiljölagen så ska arbetsgivaren vidta alla åtgärder som kommer att behövas för att förebygga att arbetstagarna drabbas av någon sorts ohälsa eller olycksfall på jobbet. Det ligger dock även ett ansvar på arbetstagaren att faktiskt följa lagen och medverka aktivt så att arbetsmiljön blir så bra som möjligt.

Viktigt att trivas

Det är viktigt att man trivs på sitt jobb för att kunna utföra ett bra arbete. Många gör inte sitt bästa ifall de inte tycker om de förhållanden som deras arbetsplats erbjuder dem. Istället så kanske de fruktar att ta sig in till jobbet på morgonen, vilket inte slutar väl för någon part. Ifall det är arbetsgivaren som slarvar med flit eller på grund av oaktsamhet så kan det anmälas som arbetsmiljöbrott ifall det resulterar i att någon skadas. Alltså så spelar både den fysiska och psykiska hälsan roll, vilket är bra då båda bör prioriteras för att man ska må så bra som möjligt.